Finalist 2026Jag är en av tre finalister till Årets företagssatsning i TrivselbygdenLäs mer och rösta →
    Bloggen
    5 juni 20267 min läsning·av Liss

    Hantering med hjärtat – så blir päls- och tandvård en mysig rutin

    Daglig hantering – päls, klor och tänder – behöver inte vara en kamp. Lär dig bygga en trygg, positiv rutin tillsammans med din hund, från valp till vuxen.

    Beteende
    Träning
    Välmående
    Pälsvård
    Omslagsbild till blogginlägget Hantering med hjärtat – så blir päls- och tandvård en mysig rutin

    Nästan varje dag möter jag hundar som har svårt att bli hanterade. Som drar undan tassen, vrider bort huvudet, stelnar till eller hellre vill därifrån. Och nästan varje gång handlar det inte om en "besvärlig" hund – utan om en hund som aldrig fått lära sig att hantering är något tryggt.

    Det goda i det? Det går nästan alltid att vända. Med tid, respekt och rätt upplägg kan stunden vid borstet, tandborsten eller klotången bli något ni faktiskt delar – inte något ni utstår. Den här texten handlar om hur.

    Verkligheten vi inte kommer ifrån. Päls behöver borstas. Klor behöver hållas korta. Tänder behöver skötas. Det spelar ingen roll om du har en korthårig liten kompis eller en pudel med ständigt växande päls – kroppen behöver omvårdnad, flera gånger i veckan, hela livet. Frågan är aldrig om det ska göras, utan hur det känns för hunden när det görs.
    Sovande pomeranian-valp på rosa handduk
    Trygghet börjar tidigt – när hanteringen får vara mjuk, lugn och förutsägbar.

    Grunden läggs redan när valpen kommer hem

    Den allra bästa starten får du de första veckorna hemma. Då är valpen som mest öppen för nya intryck, och du har chansen att koppla ihop beröring och hantering med något bra redan från början. Men – och det här är viktigt – det är aldrig för sent. En vuxen hund som idag tycker det är obehagligt kan absolut lära om. Det tar bara lite längre tid och kräver lite mer av din tålmodighet.

    Tänk på de tidiga passen som investeringar. Du bygger ett konto av positiva upplevelser som hunden får ta av senare i livet – den dagen klon faktiskt måste klippas eller en tofs måste redas ut.

    Börja innan det "behövs". Vänta inte tills pälsen tovat sig eller klorna blivit för långa. Då blir första mötet med hanteringen kopplat till obehag och tvång. Öva när allt är lugnt och ofarligt, så att verktygen och beröringen redan känns trygga när det väl är skarpt läge.

    Gör det till en mysig stund

    Hemligheten är förvånansvärt enkel: koppla hanteringen till något hunden tycker om. Lite godbitar, lite mys, en lugn röst. Du vill att hunden ska tänka "åh, nu händer något bra" när du tar fram borsten – inte "nu kommer det där jobbiga igen".

    • Korta pass, ofta. Tio sekunder borstning som slutar bra är värt mer än fem minuter som slutar med att hunden sliter sig. Hellre lite varje dag än mycket en gång.
    • Sluta medan det är roligt. Avsluta innan hunden tröttnar eller blir orolig, inte efter. Då lämnar du den med en bra känsla kvar.
    • Godbitar som betalning. Använd något riktigt gott. Du betalar för en insats hunden egentligen inte bett om – gör det värt mödan.
    • Lugn miljö. Välj en stund när hunden redan är nöjd och avslappnad, gärna efter en promenad.
    Inget tvång – men det ska göras. Vi tvingar aldrig, håller aldrig fast en kämpande hund "för att få det överstökat". Det lär bara hunden att hantering är något att försvara sig mot. Men vi släpper inte heller kravet helt – pälsen ska redas ut, klon ska kortas. Lösningen är att dela upp uppgiften i så små steg att hunden klarar varje del utan att behöva ta till motstånd.

    "Vi tvingar inte fram lugn. Vi bygger det, en liten trygg upplevelse i taget."

    Lär dig respektera hundens signaler

    Hunden pratar med dig hela tiden – med kroppen. Din viktigaste uppgift är att lyssna. När du börjar läsa de små signalerna kan du backa innan hunden behöver höja rösten, och då slipper ni hamna i den onda spiralen där hunden lär sig att den måste protestera högt för att bli hörd.

    • 🟢 Trygg & med på noterna: mjuk kropp, lös svans, tar gärna godbiten, lutar sig mot dig, lugn andning. Här kan ni fortsätta.
    • 🟡 Börjar tveka: vänder bort huvudet, slickar sig om nosen, gäspar, stelnar lätt, tar inte godbiten lika villigt. Sänk tempot eller pausa.
    • 🟠 Vill bort: drar undan tass eller kropp, försöker resa sig, kryper ihop, "fryser". Här ska du backa – kravet var för stort just nu.
    • 🟢 Frivillig återkomst: kommer tillbaka av sig själv, erbjuder tassen, somnar nästan. Det är det vi siktar mot.
    Ge hunden ett "nej tack". En hund som vet att den får säga ifrån – och faktiskt blir lyssnad på – behöver sällan göra det. Paradoxen är att ju mer du respekterar hundens signaler, desto mer förtroende får den för dig, och desto mer vågar den slappna av nästa gång.

    Utgå från det din hund gillar

    Alla hundar har något de redan tycker om att bli kliade på – bröstet, kinden, bakom örat. Börja där. Bygg en härlig kontaktstund kring det enkla och behagliga, och lägg sedan försiktigt till det svårare lite i taget.

    1. Kartlägg favoriterna. Var gillar din hund att bli rörd vid? Det är din startpunkt och din trygga hamn att återvända till.
    2. Närma dig det svåra stegvis. Om tassarna är känsliga: börja med att bara nudda benet, belöna, sluta. Nästa pass lite längre ner. Sedan en sekund vid tassen. Du har ingen brådska.
    3. Para alltid svårt med gott. Varje gång du rör vid något hunden tycker är jobbigt – låt något bra hända samtidigt. Hjärnan börjar koppla om: "det där betyder godis".
    4. Återvänd till tryggheten. Avsluta gärna varje pass med det hunden redan älskar, så att sista känslan är god.
    Övning: tassen på 2 minuter om dagen. Sätt dig bredvid din hund i lugn och ro. Nudda axeln, säg "bra" och ge en godbit. Upprepa några gånger och rör dig sakta neråt längs benet, alltid med belöning. Kommer du till en punkt där hunden tvekar? Stanna en bit ovanför, jobba där ett par dagar, gå sedan vidare. Målet är inte att klippa klon idag – målet är att hunden tycker att hela proceduren är värd att stå still för.
    Klotång mot hundtass
    Klorna – ofta det moment som kräver mest tålamod och förberedelse.

    Konkreta tips för päls, klor och tänder

    🪮 Pälsen

    Borsta i små zoner och belöna mellan varven. Ha mjuka verktyg och börja på lättborstade ställen som ryggen innan du tar de känsliga – mage, ben, svansrot. Hitta tovor i tid; en utredd tova är mys, en hopfiltad tova blir smärtsam dragkamp. För den ständigt växande pälsen lönar det sig dubbelt att rutinen sitter, eftersom ni kommer att göra det här ofta i många år.

    🐾 Klorna

    Klorna är ofta det svåraste, för tassarna är känsliga och en felklippt klo gör ont. Börja långt innan klippningen: vänj hunden vid att tassen hålls, vid ljudet av tången, vid en lätt beröring av klon. Klipp gärna bara en klo per pass i början – ingen säger att alla måste göras samtidigt. Lugnt och lite är alltid bättre än allt på en gång.

    🦷 Tänderna

    Introducera tandvården smakvis. Låt först hunden slicka tandkräm (avsedd för hund) från fingret. Sedan ett kort drag med fingret längs tänderna, sedan med borste. Några tänder i taget räcker. Daglig kort rutin slår en lång session en gång i veckan, både för tandhälsan och för hundens vilja att vara med.

    Den röda tråden. Lägg märke till mönstret: små steg, ofta, alltid kopplat till något bra, alltid med respekt för var hunden är just idag. Samma princip gäller oavsett om det är borste, tång eller tandborste i din hand.
    Borste, kam, klotång, tandborste och trimmer
    Rätt verktyg gör skillnad – men det är hur du använder dem som avgör.

    Och om du själv är nervös?

    En sak som lätt glöms bort: hunden känner av dig. Är du själv spänd, rädd att göra ont eller stressad över att det ska gå fort, så smittar det. Det är inget att skämmas för – tvärtom är det klokt att vara medveten om det.

    Känner du dig osäker, särskilt inför klorna, är mitt råd ärligt och enkelt: ta hjälp av någon erfaren. En lugn, kunnig person bredvid dig kan göra hela skillnaden – både för att du ska lära dig hantverket och för att din hund ska få trygga, goda upplevelser från start istället för spända. Att be om hjälp är inte ett misslyckande, det är omsorg.

    Du behöver inte kunna allt direkt. Ingen föds med klotång och tandborste i handen. Hantering är ett hantverk som går att lära sig – steg för steg, precis som du lär din hund. Ha tålamod med dig själv också.

    "Tryggheten börjar hos dig. Lugn i din hand blir lugn i hundens kropp."

    Certifierad Hundbeteendevetare, Hundinstruktör & Hundfrisör · Sveriges Hundföretagare
    Medlem — Sveriges Hundfrisörer